I takt med att resultaten av vårt vidlyftiga resursutnyttjande blir allt mer påtagliga, ökar viljan bland såväl privatpersoner som företag att minska sitt ekologiska fotavtryck.

Att klimatkompensera är en sån möjlighet, där den som medverkar till utsläpp kompenserar för det genom att investera i åtgärder som binder motsvarande mängd koldioxid utanför den egna verksamheten. Klimatkompensation handlar alltså om att klimatnyttan nås utanför företagets egna gränser, och inte om det miljöarbete som görs inom företaget självt.

Investeringarna inom klimatkompensation kan handla om trädplantering och hållbara jordbruksmetoder som, utöver att binda koldioxid i mark och träd, bidrar till biologisk mångfald och minskad fattigdom. Andra klimatkompensationsprojekt kan verka för utveckling av förnybar energi, som solenergi.

De projekt som idag erbjuds verkar ofta för hållbarhet på flera olika plan: Social, miljömässig och ekonomisk och kopplar ofta också till FN:s 17 globala mål. Ett trädplanteringsprojekt kan exempelvis verka både för att binda koldioxid och minska erosionsrisken, samtidigt som det ökar den biologiska mångfalden och bidrar till lokala ekonomin och skapar nya jobb. 

Klimatkompensationsbranschen är långt ifrån fri från kritik och har bland annat beskrivits som ett sätt för rika länder och företag att köpa sig fria från dåligt samvete, samt att insynen är för dålig för att klargöra att verkliga resultat faktiskt uppnås och att inte pengarna försvinner till mellanhänder. Därtill har det förekommit exempel på förödande sidoeffekter, som att människor drivits på flykt för att ge plats för planteringar.